Suss Nilsson

Dagens / kvällens tanke är utseende..

Att folk har en sån press på sig om hur man ska se ut.

Människor dömer för mkt, tycker för mkt och bryr sig för mkt.

Vad hände med vänskapen och kärleken för den man är ?

Nu förtiden så umgås man med de "snygga" för att själv få uttrycket som "snygg", man ska va tsm med en snygg person för att veta att folk är avund eller att man själv ska utstråla "snygg".

( jag menar inte alla men skriver bara ur min syn )

Jag själv är vänner med de som gör mig glad, de som får mig att må bra. Har tagit avstånd från de som fick mig till att bli någon annan.

Nu menar inte jag att mina vänner är fula för mina vänner är absolut snyggast, speciellt mina två bästa vänner, Elin & Frida.

Men jag har hamnat i de där idealet att man ska va snygg och smal.

Jag trycker ner mig själv varje dag, för jag känner mig tjock.. ful och måste jämt påpeka mig själv att jag är för tjock och verkligen behöver gå ner i vikt.

Men igentligen ska folk älska mig för den jag är, för jag tycker faktiskt inte att jag är en dålig person.. försöker vara bra iaf, bara va mig själv.

Men den där strävan över att vara perfekt är en sak som flyger runt överallt tycker jag.

Lär känna personen och döm den då, döm inte innan du lärt känna personen.

Man är den man är, en så kallad tjock person kan va helt underbar och verkligen få någon annan till att må bra, aah om folk bara kunde sluta döma så snabbt...

Andy & Jag :
Jag tyckte Andy var ful innan jag lärde känna honom, kanske inte ful men inte min smak alls.
Men han blev dock ful när vi träffades första gången, men det var tackvare att han va så elak och ego haha.
Men sen när jag lärde känna honom mer och mer så fick jag en annan syn på honom, och det är så de ska va.
Han gör mig glad oavsett utseende.
Men såklart jag tycker han är snygg nu, min snygging =D
Men då, när jag inte träffat eller kände honom, så va han INTE min smak :)